Skogsfinnarna kommer
I början av 1600-talet uppmuntrade den svenska kronan finska bönder från Savolax att bosätta sig i de obebodda skogarna i mellersta Sverige. De var svedjebrukare: de högg och brände granskog och sådde råg i askan, och fick på så vis skördar där ingen svensk bonde hade försökt odla. De kallas skogsfinnar, och området där de slog sig ner på gränsen mellan Dalarna och Hälsingland blev Orsa finnmark.
Den äldsta kända bosättningen i Orsa finnmark är Björkberg (på finska Lehtomäki) från 1618. Därifrån, och från Tandsjö några kilometer söder om Fågelsjö, spred sig familjerna vidare i skogen när svedjorna var uttömda och barnen behövde egen mark.
Den förste nybyggaren
Fågelsjös förste bofaste nybyggare var enligt släktforskningen Sigfrid Markusson (ca 1635–1705), av släkten Tossavainen. Hans far och farfar hade kommit från Lievestuore i Savolax omkring 1608 och fått nybyggarbrev av Gustav II Adolf 1620. Omkring 1670 flyttade Sigfrid med hustrun Anna Mårtensdotter och sönerna Mårten och Olof från Tandsjö till stranden av Fågelsjön. Länsstyrelsen daterar den första bosättningen till 1678 och ytterligare gårdar till 1690-talet; gården Bortom Åa anses grundad på sin nuvarande plats 1679.
Finskan levde kvar i byarna i några generationer men dog sedan ut; i dag är det framför allt ortnamnen som minner om språket – Noppikoski, Korpimäki, Pilkalampinoppi, och öarna i Fågelsjön med namn som Mottikungen och Tirrikiv.
Bössmederna
Svedjebruk och boskap räckte inte till försörjning i det karga skogslandet. Fågelsjöborna blev därför tidigt hantverkare och handelsmän, och det hantverk som gjorde byn känd var bössmidet. Under 1700- och 1800-talen tillverkades här lodbössor med pipor smidda av myrmalm, och de såldes över stora delar av Norrland.
År 1785 anlades en bössmedja på Bortom Åa som gjorde gården till en av traktens rikaste. Den står kvar i dag fullt utrustad – en av mycket få bevarade allmogebössmedjor i Sverige. Byns mest namnkunnige smed var Halvar Andersson (1751–1838) på Stenbacken, och på Bortom Åa fortsatte Jonas Olsson (1832–1895), smed och storbonde, som lät smidet finansiera gårdens utbyggnad. Jonas var läs- och skrivkunnig, förde dagbok och konstruerade 1860 det sinnrika sjulåset till gårdens visthusbod – en mekanism som fortfarande demonstreras för besökare.
Administrativa gränser
Fågelsjö hörde ursprungligen till Mora socken i Kopparbergs län. År 1855 överfördes byn till Los socken, och i mitten av 1860-talet flyttades hela Hamraområdet till Gävleborgs län. Los landskommun bildades 1862 och gick 1971 upp i Ljusdals kommun. Kyrkligt tillhör byn sedan 2002 Los-Hamra församling, som sedan 2017 ingår i Ljusnans pastorat.
- Los socken 1900
- 2 422 invånare
- Los socken 1930
- 3 728 invånare (toppen)
- Los socken 1970
- 1 969 invånare
- Los socken 2000
- 990 invånare
Kapellet
Kyrkan i Los låg tre mil bort, så byborna höll länge bön i någon av gårdarna. Åren 1862–1869 byggde de själva ett kombinerat skolhus och bönhus av liggtimmer – dagens Fågelsjö kapell. Det renoverades grundligt 1931 av byggmästarna Ejnar och Elis Lindström, med en interiör ritad av konstnären Gustaf Ankarcrona, och 1933 fick altaret sin vävda textil av Märta Måås-Fjetterström, »liljorna på marken«. Kyrkogården har använts sedan 1832, och klockstapeln restes 1953 på den kyrkliga syföreningens bekostnad.
Sågverk, järnväg och Amerikahus
Kring förra sekelskiftet var Fågelsjö en livlig by med sågverk, möbelfabrik, skola, affär och poststation. På Bortom Åa hade Jonas Olssons dotter Kristina gift sig med kusinen Mårten Persson, en handelsman utbildad i Stockholm, som drev lanthandel på gården. 1910 stod deras nya villa klar – byggd efter förebild från släktingar i Amerika och därför kallad Amerikahuset. Paret flyttade in till jul och lämnade det gamla huset orört.
I slutet av 1920-talet nådde Inlandsbanan byn. Stationen ligger ett par kilometer från bykärnan, vid husklungan som fortfarande kallas »Stationen«, och järnvägen gav både arbete och förbindelser. Vägen mot Sveg byggdes först i slutet av 1940-talet.
Avfolkning och världsarv
Liksom hela finnmarken tömdes Fågelsjö under 1900-talets andra hälft. Skolan, affären och posten försvann, och i dag bor ett tjugotal personer året runt i byn och vid Stationen. Men det som bevarats har visat sig vara unikt: Kristina Olsson testamenterade 1943 Bortom Åa till Los kommun, gården blev byggnadsminne 2004 och skrevs 2012 in på Unescos världsarvslista som en av de sju dekorerade hälsingegårdarna. Omkring tiotusen besökare om året kommer nu till en by med femton–tjugo invånare.
Sedan 1920-talet firas Prästhelgen första söndagen i juli, med gudstjänst i kapellet och prästrodd över sjön – en tradition som lever vidare, liksom Hantverksfestivalen, midnattsvandringarna i Hamra och bygdegårdens fester.